Nyttig till ingen nytta

Varmt. 30 grader ska det bli idag. Det bara fortsätter dag efter dag, efter dag. Inget jag kan göra åt temperaturen. Skulle lätt kunna få panik men vad är idén med det? Jag får helt enkelt sakta ner tempot och andas lugnt, bara vara, tills jag passerat igenom. För det kommer att vända. Det är bara en tidsfråga.

Tänker att det är så mycket nyttigt jag skulle kunna göra bara jag orkade, men vad är det som är så viktigt egentligen och så jätte nyttigt? Finns det något viktigare än att bara vara? Tala om för mig vad i så fall och gärna varför? Vet vi varför vi gör allt det vi gör? Vad är det vi vill uppnå egentligen? Ställer vi oss någon gång den frågan, på riktigt?

Tänk om värmen är universums sätt att tala om att nu är det dags att vara ’onyttig’. Tänk om vi är alldeles för nyttiga till ingen nytta och att vi istället skulle kunna uppskatta och njuta mer av livet om vi la vår nyttighet åt sidan? För visst handlar väl vårt nyttighetstänk i grunden om en enda sak – önskan att vara lycklig? Och tänk om det finns ett enklare sätt att uppnå lyckan?

Egentligen vet vi alla vad som ger oss sann lycka. Det är liksom bara för jobbigt att hoppa av den fart vi fått upp på nyttighetsvägen, den vi ärvt av generationer och som tenderar att gå på autopilot. För tänk om vi slår oss eller ännu värre, om vi upptäcker att allt vi gjort inte varit till nytta, att det varit förgäves. Nej, då kanske det är enklare att fortsätta hålla nyttighetsfasaden utåt. Det är ju bara att titta sig omkring på alla nyttiga människor. De ser så lyckliga ut, i alla fall på sociala medier. Vad skulle hända om någon avvek?

Det är i det här läget vi behöver universums hjälp att bryta trenden, som nu, genom sommarens långa och ihållande värmebölja. ”Sitt ner eller, ännu hellre, ligg ner”, säger universum obarmhärtigt. Det kan tyckas brutalt att utsätta oss för så långa och ihållande höga temperaturer men universum vill bara vårt bästa och gör vad som krävs för att få vår uppmärksamhet.

Livet vill oss väl. Allt vi behöver göra är att sitta ner och lyssna, bara vara, så vet vi instinktivt vilket vårt nästa steg är. Och en sak till – ingenting är förgäves. Vi går alla den väg vi behöver för att lära oss växa som människor, lära oss att knäcka koden till sann lycka. I samma stund du kommer till insikt inser du också att allt är glömt och förlåtet och att du räcker som du är.

Ta hand om dig / Johanna

johannahedstrom.com

Små portioner

Varma dagar som denna får jag ta saker i små portioner.

Efter frukosten tog jag en tur med moppen till ”havet”. Jag var alldeles ensam och hittade en liten klippa där jag kunde parkera med bara några steg ner till strandkanten för att doppa fötterna i det svalkande vattnet.

Stillheten och ensamheten är viktigt för mig. Tankarna behöver röra sig fritt i sitt eget tempo utan distraktioner. Människor bär på så olika energier och är jag inte vaksam kan oönskade sådana, i ett obevakat ögonblick, leta sig in innanför huden och störa mitt naturliga flöde. Numera har jag gett upp kampen om att anpassa mig till sociala mönster som inte är mina. Istället lutar jag mig tillbaka och följer min egen inre rörelse.

När solen fått värma mina ben och axlar sätter jag mig på moppen och flyger iväg med den svalkande vinden mot ansikte och bröst. Jag är fri och jag tar mig lätt fram.

Efter en skön middagslur smakade den tre dagar gamla körsbärspajen extra gott. Av ren lathet hade jag låtit kärnorna vara kvar i bären, vilket visade sig vara ett lyckokast då de förhöjde upplevelsen avsevärt med sin karaktäristiska smak av bittermandel. Jag var lycklig (även om jag fick spotta en hel del kärnor).

Vila på maten är en nödvändighet. Ändå var jag lika trött efter en halvtimme. Har varit van i mitt liv att tänka i stora projekt. Men nu, om jag ska få något uträttat, behöver jag verka mer i det lilla. Jag får tänka småskaligt. Ok. Det var en blomkruka i trädgården jag missade att vattna tidigare. Jag får ta den och orkar jag inte mer än så får jag vara nöjd med det, just då.

Men när jag sen kom in från trädgården igen, in i tvättstugan, kunde jag inte motstå bilden jag mötte. Jag fick syn på tvätten på tork. Slogs av de olika vackra mönstren och färgerna i linne- och bomullstygerna, ett fotoprojekt! Det blev några ”tvättbilder”. Svart, grått, mullvad och en mild nyans av grönt gav tillfredsställande njutning för ögat. Jag kunde känna mig riktigt nöjd med min arbetsinsats.

Det är i det lilla och enkla, de små tuggorna och portionerna, jag finner de stora nöjena. Och jag har det inom räckhåll, alltid.

Allt gott / Johanna

johannahedstrom.com

 

Nystart

Älskar morgontimmarna! Då har jag min nystart. Denna morgon vilar jag i känslan av att allt ordnar sig, att det inte finns något att oroa mig för. Jag är trygg. Sitter i underbara glasverandan med solen som flödar in över mina ben och fyller dem med kraft. Världen därute har inte riktigt vaknat än. Morgonen är tyst och stilla. Bara någon enstaka bil som passerar på gatan. Dörren står på glänt och jag kikar ut på min älskade lavendel på stentrappsteget. Vackrare än så blir det inte. På ett ögonblick befinner jag mig någonstans i södra Frankrike utan att det kostat minsta ansträngning. Precis så enkelt är livet, om jag tillåter det.

johannahedstrom.com

Öppnar dörren på glänt

Öppnar dörren på glänt.
Ljuset bländar mig.
Vill ta emot det.
Tvekar. Rädd att det ska göra för ont.
Allt är glömt. Allt är förlåtet. Jag står smärtsamt fri.
Behöver vänja mig en stund, om jag vågar…
Har inget val om jag inte vill vända tillbaka till det tysta och undangömda.
Jag väljer att stanna.
Låter det som sker ske.
Kräver inget av mig själv annat än att bara finnas.
Skör, naken släpper jag in ljuset och låter det göra gott.

/ J

johannahedstrom.com

Låt magkänslan visa vägen

Släpp in ljuset bakom det hårda och karga

Ibland upptar förändringen hela luftrummet. Jag måste släppa allt jag har för mina händer och bara fokusera på en sak, på det som behöver prioriteras för att jag ska komma vidare. Resten får helt enkelt vänta. Att leva med förändring innebär att våga släppa kontrollen och lita till magkänslan. Det är i slutänden helt avgörande. Att försöka vara logisk i alla lägen leder bara till att du slår knut på dig själv.

Våra hjärnor är för små för att vi ska kunna räkna ut allt på egen hand. Magkänslan, eller instinkten, är det yttersta vi har att lita till och den kommer att leda oss rätt. Det är vårt sätt att ta hand om oss själva. Jag har ansvar för mitt liv och du har ansvar för ditt. Det är den krassa sanningen om vi verkligen vill komma vidare.

Har du en go magkänsla – gå på den. Släpp in ljuset bakom det hårda och karga och tillåt det göra gott i dig.

Allt gott / Johanna

__________

Vill du fördjupa dig mer i temat att möta förändring? Gå in på johannahedstrom.com och läs mer om min debutroman ”Vidare och igenom”. Välkommen!

Det handlar om essensen

Söker kärnan, själva essensen

Att leva i förändring är att acceptera att varje dag innebär nya förutsättningar. Jag har vigt mitt liv åt att anta mötet med förändring eller, med ett annat ord, utveckling, vilket egentligen inte känns som ett val utan mer som en inre drivkraft så stark att jag inte kan blunda för den. Det gör att jag i mångt och mycket inte kan sätta upp en plan för hur saker ska se ut. Vissa ramar behöver jag men jag kan aldrig utelämna det viktigaste, själva orsaken till att jag gör det jag gör, det vill säga att komma åt själva kärnan, essensen, min sanning. Där måste allt annat ge vika.

Jag tror så mycket på att ”sanningen ska göra oss fria”. Vi kan inte få ett fullt liv utan att vara sanna mot oss själv, vilka vi är och vad vi längtar efter. För mig är det orsaken till att vi är här på jorden och lever våra liv.

Och vad kan det innebära, lite mer konkret, att följa min sanning? Jo, jag tänker till exempel på mitt bloggande och poddande. Jag vill förmedla något när jag verkligen har något att förmedla och inte för att jag lägger en press på mig själv. Jag tycker till exempel det är svårt att lova att jag lägger ut nya poddavsnitt en dag i veckan. Det beror ju helt på var jag själv befinner mig där och då. Och mitt skrivande är en färskvara. Jag kan inte lägga ”kloka tankar” på hög för att sen skicka ut dem i etern en vecka senare. Jag lever ju i förändring 😉

Det är inte den yttre formen det handlar om utan innehållet och budskapet. Vissa dagar behöver jag bara stanna upp och vara med mig själv. Om jag pressar mig att göra saker mot min vilja tappar jag kontakten med varför jag egentligen gör det jag gör och jag tappar min kraft. Men jag finns här och kommer igen när jag känner att orden trycker på och vill ut, för det gör de förr eller senare. En sak vet jag och det är att jag alltid reser mig upp igen, och igen, och igen. Så är det bara.

Jag vill leva i samklang med min inre rörelse och önskar var och en av er där ute detsamma. Så därför är det så att min blogg och podd lever även om det ibland kan dröja mellan gångerna. Skriv gärna. Kommentera. Hör av dig om du har frågor du tycker är viktiga, som du vill lyfta. Jag är gärna med och reflekterar.

Allt gott / Johanna

 

Du hittar mig också på Podbean.com och iTunes.
Läs mer om boken ”Vidare och igenom” och hur du beställer den.

Lär mig längs vägen

Förändringens tid pågår alltid. Den är oundviklig. Till och med i det till synes mest fastlåsta finns förändringen och arbetar för oss i det tysta. Jag har nog alltid känt den rörelsen, osynlig för andra kanske men högst påtaglig för mig. Varje dag är på ett lite nyare sätt, ett lite annat perspektiv.

Nattens drömmar för mig vidare och jag vaknar varje morgon som en ny människa. Jag förs framåt vare sig jag är medveten om det eller ej. Jag kan välja att kämpa emot och jag kan välja att följa med. Den stora skillnaden mellan de två alternativen är att det första är betydligt mer tröttande. En annan skillnad är att om jag väljer att färdas med kan jag vara med och påverka min resa. Jag kan göra val, medvetna val, vilken väg jag vill ta av alla som ligger öppna för mig. Jag väljer den ljusaste vägen av dem, den väg som tillåter mig att andas, som tillåter mig att vara JAG. Kan jag hantera den friheten? Det är kanske inte alltid det lättaste men alternativet är inte aktuellt. Jag behöver varken vara ”färdig” eller ”perfekt”. Jag lär mig längs vägen.

Allt gott / Johanna

En ny människa

Att leva i förändring innebär att varje dag, varje stund, varje sekund vara beredd att glömma allt jag någonsin lärt mig. Att leva i förändring innebär att lyssna till vad nuet för med sig. Det som var sant igår gäller inte längre idag.

Varje morgon vaknar jag upp som en ny människa med ett lite nyare perspektiv. Efter nattens drömmar ser jag på världen med andra ögon. Då kan tidigare ”sanningar” till och med vara en belastning.

Att leva i förändring innebär att måna om mig själv, att ta hand om ”redskapet” Johanna, så att hon fungerar på bästa sätt både för egen del och för världen.

Med andra ord – ta hand om dig och njut av varje nytt ögonblick! Det kommer aldrig igen på exakt samma sätt och det är precis så det ska vara.

Allt gott i majkvällen/ Johanna

Perfekt i min ofullkomlighet

Idag, en sån där dag när jag nöjer mig med det lilla. Kan känna en sån glädje i, när en så enkel sak som det nybakade brödet, ger mig den där djupa tillfredsställelsen av en inre jämvikt, när jag accepterar att jag inte behöver slå knut på mig själv för att uppnå fulländning, att jag istället räcker som jag är i min ofullkomlighet. Det är det operfekta i sig som ger harmonin i ögonblicket. Det är perfekt just för att det inte behöver vara det.

/ J

Du hittar mig också på Podbean.com och iTunes.
Läs mer om boken ”Vidare och igenom”

Där till synes inget händer

Tomrum. Jag tillåter tomrummet där till synes inget händer. Men där händer mer än jag tror. Att bara vara är ett eget tillstånd och inte enbart ett förstadium till att agera. Tomrummet räknas också. Hemligheten är att våga vila i det och upptäcka hur mycket som egentligen finns där. För i tomrummet finns dörrarna, öppningarna till allt det vi längtar efter och så febrilt jagar, ibland i ett helt liv utan att nå fram. Så jag tillåter tomrummet, vistas i det och gläntar på en av dörrarna…

/ Johanna