2017 – Ditt år!

Årets sista dag. Stänger och avslutar 2016 med några rader.

Går in i det nya. Tomt ark. Tar emot, öppen. Gör det som behöver göras. Något annat har jag inte tid med. Vad som än kommer till mig möter jag och hanterar det utan att värdera. Lägger det som inte betyder något åt sidan. Passerar och rör mig framåt. Öppen, naken och med vetskapen att jag är älskad.

Gör 2017 till ditt år.
/ J

Något nytt

Julafton. En dag som alla andra, egentligen. Den blir vad jag gör den till. Den blir vad jag lägger in i den. Varken mer eller mindre.

Jag konstaterar att allt är bra, att jag har allt jag någonsin kan önska, alla förutsättningar och möjligheter. De ligger och väntar på att jag ska släppa in dem i min tanke.

Men hur hanterar jag och förhåller mig till att ha världen för mina fötter? Jag är ju van vid att alltid ha något att sträva emot och längta efter. Vanan sitter djupt, men är den verkligen relevant längre? Om allt nu är bra vad finns då mer att uppnå? Ska jag över huvud taget fortsätta sträva framåt eller är den ambitionen förverkad?

Jag undrar, slutar jag att existera om jag ger upp kampen eller kommer något annat, något nytt som jag ännu inte kunnat föreställa mig? Kanske ska jag bara låta livet hända och ta emot det, utan garantier. Vågar jag invänta och se? Med den insikten finns nog inte längre något alternativ.

Allt gott i julaftonskvällen
/ Johanna

Vintervila

dsc_0233_fb3

Eftersom det varit lite tyst här på bloggen från mig en tid vill jag passa på att lägga in en liten hälsning. Jag har inte glömt er men befinner mig just nu mitt i ett annat skrivprojekt som upptar mitt fokus. Mitt skrivande är mycket för min egen skull, ett sätt att göra världen mer begriplig. Ibland känner jag behov av att dela med mig och ibland behöver jag bara gå in i mig själv och vila där och det är väl där jag befinner mig just nu. Låt oss säga att jag går i vintervila. Tids nog kommer ni att höra av mig igen, när tiden är mogen.

Allt gott så länge / Johanna

I det ögonblick jag tillåter det

dsc_0044_blogg2

Allting är vad det är. Det finns inget att ångra. Det finns inga val jag borde gjort istället. Gjort är gjort och bara att lägga bakom mig. Ånger och grämelse är inget jag behöver ägna mig åt. Att hitta den optimala upplevelsen är heller inget att sträva efter. Livet är optimalt i det ögonblick jag tillåter det att vara det. När vi inser det har vi den frid vi längtar efter och det bara genom en liten skiftning i tanken. Den makten besitter vi.

/ J

Det räcker för mig

dsc_0091_blogg2

Naturen är perfekt och dess uttryck ingen tillfällighet. Den vetskapen vilar jag trygg i. Det är jag själv som avgör om jag vill åka med, kämpa emot eller stå utanför och vara en betraktare. Vi föds och vi dör. Det är förutsättningarna. Jag gör det bästa av det jag har. Morgondagen vet jag inget om. Jag vet att jag finns nu. Det räcker för mig.

Våga ta steget. / J

Mot ödehuset på tomten

dsc_0059_blogg2

Har saknat mitt seende öga en tid, men idag var det plötsligt där, rakt framför mig. Det är en underbart tillfredställande känsla när konstverket plötsligt dyker upp, helt utan förvarning, den här gången mot väggen av ödehuset på tomten. Det är sann glädje som går på djupet och ett gott tecken på att jag är i rörelse. Det är precis den kittlande känslan jag söker hela tiden, den som får mig att känna mig levande och ett med livet.

Mitt bästa råd – lita till känslan och låt den leda.

Önskar dig en skön kväll / Johanna

Trygg i stormen

dsc_0004-1_blogg2

Hösten smyger sig på eller kanske inte smyger så mycket just denna morgon. Det blåser och regnar ute. Vi går in i en ny årstid.

Att leva i förändring handlar om att våga möta det oundvikliga. Jag kan inte ta bort blåsten eller regnet. Jag har ingen makt över löven som faller till marken. Jag kan inte stoppa tiden. Den tickar obönhörligt. Men varför skulle jag vilja det? Livet finns ju där hela tiden, om än i ständigt nya skepnader. Och om jag nu inte kan göra något åt löven som faller så kan jag i alla fall välja mitt perspektiv. Jag kan välja att se skönheten i det gulnade lövet på det regnvåta gruset. Jag kan välja att se att vad som än händer går livet alltid vidare. Jag kan välja att se att det jag kan kontrollera är mig själv och mina val. Jag har alltid ett val hur mycket det än stormar där ute.

Jag väljer mig. Jag väljer att ge mig värmen och den ombonade tryggheten inom mig. Den makten har jag. Jag väljer att se att jag aldrig är ett offer för omständigheterna, eftersom jag också väljer mina tankar. Det är min styrka och det som för mig framåt, igenom förändringen.

/ J

Något mycket större än oss själva

dsc_0008_blogg

Utsätter mig för ovissheten. Det är ett val jag gör. Måste vidare. Stagnation är inte ett alternativ. Vet inte vem som följer mig in i det nya, vem som finns kvar eller vem jag tvingas lämna bakom mig. Alla är välkomna, men jag kan inte övertyga den som inte vill, den som har en annan väg att vandra. Så är det bara. Jag måste ändå vidare. Vi är här på jorden för att vi besitter något mycket större än oss själva. Vi har tillgång till krafter som bokstavligen kan få oss att flytta berg. En kittlande tanke och något jag inte kan bortse från. Min kropp tillåter mig inte. Den skriker tills jag lyssnar. Följer känslan och rör mig framåt. / J

Det jag kan påverka

DSC_0149_blogg

Allt är som det är. Överlämnar mig till nuet att ta hand om det jag ändå inte kan göra något åt. Nuet har all information jag någonsin behöver, allt jag behöver veta. Hur kan jag förklara för den som inte talar mitt språk? Det kan jag inte och behöver inte heller. Jag kan bara släppa, gå och lämna över till livet det som livet ändå skulle ta hand om. Jag fokuserar på det jag kan påverka – mina egna tankar. / J

Den du är ämnad att vara

Det är när du sätter dina gränser, lyssnar till din känsla och följer den, även om du tycker den strider mot allt du någonsin lärt dig, som du kan ta steg vidare och bli den du är ämnad att vara. Ingen är någonsin värd att du sviker ditt sanna jag. Det gäller dig och det gäller alla andra. Du är en tillgång för världen. Glöm aldrig bort det.
/ J