Ett Gott Nytt och färgrikt år!

DSC_0137_blogg
Önskar dig ett Gott Nytt och färgrikt år! Se skönheten i det lilla och enkla.

Tillbaka till mig själv. Hämtar hem min kraft. Så börjar jag mitt nya år.

Ingenting/ingen där ute gör jobbet åt mig. Nu är det upp till mig. Jag skulle kunna tycka att jag har skäl att vara offer, men vad hjälper det, om jag vill komma framåt? Kan inte förlita mig på något annat än min egen kraft och det är precis så det ska vara.

Som en missbrukare har jag sökt efter svaren där ute, bland människorna, bland regler, lagar och auktoriteter, beroende av bekräftelsen. Min förhoppning var att någon skulle ge mig klartecken, att någon skulle se mig och det som var mina rättigheter, rätten att vara Johanna. Och många har tyckt, det är så vi fungerar vi människor. Åsikter finns det ingen brist på och ofta går de emot varandra. Alla har vi synpunkter på hur andra ska göra, men sanningen är den att jag inte kan avgöra vad som är bäst för någon annan än mig själv.

Sen jag var liten har jag sökt bekräftelsen och gör det fortfarande, även om min medvetenhet ökat och jag tar steg mot att ta kommando över mina val. Nu har jag kommit till den punkten då det är dags att släppa de sista spillrorna av den illusion jag som barn en gång skapade och som präglat mig långt upp i vuxen ålder. Nu är jag äntligen min egen förälder och tar mina beslut. Jag svarar inte för någon annan än mig själv. Det vore förmätet. Vad jag däremot kan göra är att visa att det är ok att sätta sig själv i första rummet. Jag skulle till och med vilja dra det så långt och säga att det är min skyldighet. För att kunna hjälpa andra måste jag själv sätta på mig syrgasmasken först. Det är ett faktum.

Jag vill vara tydlig med mina behov och rädd om min tid, inte bara sitta av den eller försöka ge den konstgjord andning i väntan på den där räddningen, som aldrig kommer. Nej, nu är varje sekund värdefull och jag är min egen lyckas smed. Jag hämtar hem kraften om och om igen, så många gånger som krävs, tålmodigt och målmedvetet. Jag tar ansvar för mig och förväntar mig inget annat från någon annan. Nu handlar det om att göra själva hantverket, att stanna kvar hos mig och vara närvarande i allt jag gör. Jag går in i det nya året med ett öppet sinne och litar till min kraft, den kraft jag har tillgång till genom mig.

Önskar dig det bästa året 2016! Njut av skönheten i det lilla och enkla. Det är där du hittar svaren på det du söker.

Allt gott! / Johanna

Dagen går till ro

DSC_0119

Kl. 22.11.
Skriver några rader för min egen skull innan det är dags att avrunda för idag. Kvällen har lagt sig. Huset är alldeles tyst. En falnande eld brinner i vedspisen. Dagen går till ro och 2015 mot sitt slut. Hämtar hem min kraft. Vill vara närvarande när jag går in i det nya året.
Vi ses / Johanna

En oförställd morgon

DSC_0122_blogg3

Morgon. Så befriande med ett, från gårdagen, stökigt köksbord, nyheterna på radion, full belysning och en hungrig man på väg till jobbet. Vart tog tystnaden och de stämningsfulla stearinljusen vägen? Jag vet inte, men jag vet att det är så skönt att låta saker få vara som de är, släppa kontrollen och se stunden. Så, jag tar tacksamt emot denna morgon som så oförställt uppenbarar sig framför mig och väljer att möta den utan förväntningar, utan att värdera. Nollställer mig och låter det som sker ske, som ett experiment. Vem vet, jag kanske upptäcker något nytt om mig själv och om livet.

Det är ofta förväntningarna som ställer till det för oss. Kan ibland känna en sån mättnad i alla tankar som mutar in och begränsar. Gamla mönster som mal om och om igen, gammal kontroll som en gång var ett skydd mot det som barnet inte kunde påverka. Idag kan jag påverka, förändra och välja bort det jag inte längre behöver, men vanans makt är stor och mitt arbete kan ibland tyckas kräva ett oändligt tålamod.

Även om mättnadskänslan inte är så trevlig att ha och göra med, så fyller den en funktion. Det är när den infinner sig som jag får en chans att utmana och komma vidare. Den är dörren till något annat, till något nytt. Den ger mig möjlighet att välja och släppa, om jag vill och vågar. Metoden är i grunden enkel. Det handlar om att möta känslan och bara iaktta den, utan att värdera, känna den, andas in den och passera igenom. Det är när jag försöker stoppa undan eller glömma som den kan växa till nästan oöverstigliga hinder. Tillslut blir det en vana att undvika och så småningom infinner sig mättnadskänslan. För att stå ut kan jag antingen jobba ännu hårdare på att glömma (någon kanske väljer en drog eller ett annat beroendebeteende) men jag kan också välja att möta känslan, för att komma igenom, vidare, till något som kanske är betydligt bättre. Känslan är ju på inget vis farlig. Den är bara väldigt obehaglig. Det kan jag hantera.

Så, denna morgon väljer jag att tacksamt ta emot det abrupta uppvaknandet, som hjälper mig att bryta vanans makt, ruska om mig och gå vidare med min dag och med livet.

/ Johanna

Härliga vinterland

DSC_0145_blogg DSC_0116_blogg

Visst är det härligt med ljuset och färgerna! Tacksam att vintern gjorde sitt inträde tillslut. Vi behöver fylla på av livets goda på alla sätt vi kan, hitta ljuspunkterna och fokusera på det som ger kraft. Det är livsviktigt, det viktigaste uppdrag vi har. Det är så vi förändrar världen. Det är så vi skapar fred.

Jag fotar, jag skriver, jag dansar och sjunger (när ingen hör). Jag lagar mat, som kittlar mina smaklökar, och delar den med mina kära. Jag lyssnar till mina behov, följer mitt inre flöde och tar ansvar för mitt välmående. Jag ser till att lyfta mig till höjder där allt är möjligt. Det är min insats för världsfreden och min förhoppning att inspirera någon annan att göra det samma.

Hur fyller du på dina depåer? Vad kittlar din fantasi? Vad ger dig lust att leva ditt liv och inte bara transportera dig igenom? Hur hittar du sätt att lyfta dig själv och känna att det är fantastiskt att vara du? Min önskan till dig är att du ger dig utrymmet att uttrycka dig som den du är och hitta dina vägar som känns rätt i maggropen. Det har du förtjänat.

Allt gott till dig / J

Avslöjad

DSC_0174_blogg

Vi är perfekta redan som vi är, här och nu. Enda problemet är att vi själva behöver upptäcka och förstå det. Men även om vi kanske anar vår kapacitet så kräver det också mod, mod att våga lyfta fram den där fantastiska kraften och förmågan vi besitter.

Vad är det då som gör att vi hindrar oss själva? Vad är vi rädda för? För det är ju rädsla det handlar om. Vad får oss att tacka nej till de möjligheter och rikedomar som redan är oss serverade? Jag kan egentligen bara se en orsak och det är att jag inte känner mig värdig, att jag är rädd för att det som verkligen är jag inte ska räcka, rädd för att bli vänd ryggen om jag visar mig själv som den jag är.

Så går vi här med rädslan att avslöja oss samtidigt som vår största längtan är att vara synliga och älskade. Visst är det en paradox och så onödigt? Varför släpper vi inte bara taget och tar chansen? Vad har vi att förlora? Ja, vi kanske blir avvisade, men med insikten att jag är en perfekt varelse, så förstår jag att ett eventuellt avvisande inte handlar om mig. Det handlar om den andres rädsla att inte vara älskad.

Så, jag bygger tron på min kraft, att den finns i mig. Det är dörren till livets alla rikedomar.

/ Johanna

Foto: Linn Elisabet

Ett steg tillbaka

DSC_0242_blogg

En eld brinner i spisen. Ger en smula ro. Försöker landa. Rör mig sakta framåt och låter det ta den tid det tar. Att skynda på får bara motsatt effekt.

Har tagit ett steg tillbaka och är betraktaren. Behöver inte längre befinna mig mitt ute i stormen. Lägger endast en bråkdel av den energi jag brukade lägga på det som egentligen inte betyder något. Har lämnat striden bakom mig med vetskapen att den går inte att bekämpa genom att försöka kontrollera den. Det är slöseri med både min kraft och energi.

Idag har jag lämnat kampen och uträttar mer än jag gjort under hela mitt vuxna liv. Jag är min egen och svarar inte för någon annan än mig själv. Behöver inte längre vara duktig och samla poäng. Någon kanske tycker jag är feg som inte tar tydlig ställning, men den fasen är passerad. Låter istället lugnet och friden sänka sig i mig, för att förhoppningsvis kanske smitta av sig till någon annan. Bygger freden inifrån.

Jag skriver mitt ord för den som vill läsa, även om det så bara handlar om en enda människa. Följer min stig och hoppas att det jag bidrar med kan vara till hjälp för någon, för någon som själv väljer sin tro utan att jag tvingar på den min sanning.

/ Johanna

(Foto: Linn Elisabet)

Även när det regnar och blåser

DSC_0124 (2)_blogg

En blöt jul kan också vara vacker. Det ligger i betraktarens ögon. Du bestämmer själv hur din jul ska vara. Hitta det vackra, hitta ljuspunkterna, för de finns där. Vila tryggt i det som är du, för det räcker. Allt du behöver finns inom dig. Tro på det och du står stadigt, även när det regnar och blåser. / J

Tankar i julaftonskvällen

DSC_0120_blogg

Backar, tar ett steg tillbaka. Iakttar. Låter det ske utan att störa det naturliga flödet. Behöver inte göra mycket eller anstränga mig så hårt. Det räcker att jag bara finns där, närvarande. Vad gör det för nytta att jag försöker kontrollera det okontrollerbara när allt redan är omhändertaget? / J

Den är din

DSC_0461_blogg

Håll inte känslan tillbaka, utan möt den. Se på den för vad den är, en känsla och inget annat. Den är din. Du bestämmer vad du vill lägga i den. Möt den här dagen för vad den är, en dag som du bestämmer vad du vill fylla den med.

Allt gott till dig / Johanna