Gratisresa

Befinner mig i rummet mittemellan då och sedan. Kan känna lätta panikkänslor, som att jag inte kommer undan mig själv. Kryper i hela kroppen. Kan inte ens glömma bort mig i en bra serie eller film på svtplay.

Men om jag tänker efter så kanske jag inte ska glömma bort mig heller. Krypet i kroppen kanske är något jag kan använda. Hmm, intressant tanke att det som först kändes som ett hot faktiskt skulle kunna vara en tillgång. Jag brukar ju tänka att allt är som det ska vara. Så varför skulle det inte vara så i det här fallet också?

Så jag tar hjälp av det, för mig, egentligen självklara redskapet – skrivandet. Skrivandet är min väg vidare, min kanal för den inneboende energin. Jag får skriva mig ur den helt enkelt, eller snarare igenom. Det kanske är min drivkraft som visar sig i krypet, min gratisresa, så att säga, som jag bara ska acceptera och åka med i, precis som surfaren på vågen. Så tack för din hjälp ”krypet”! Nu blev det några rader här på bloggen ändå och lugnet sänkte sig i min kropp. Du kanske inte är så dum att ha.

Hur använder du dig av din inneboende energi eller hur skulle du vilja använda dig av den? Dela gärna med dig här på bloggen.

Kram / J

johannahedstrom.com

”Nu vänder det”

Nu vänder det, var det någon som sa. Lite skrämmande, skulle jag kunna tycka. Nu, fokus på det som får mig att må bra. Hur förhåller jag mig till ”må bra”? Ovant. Lite tomt kanske. Vart tog rädslan vägen?

Allt är nytt.

Ordet ”tillit” kom till mig. Ha tillit. Leva med att det räcker att se ett steg i taget framför mig. Leva i tomrummet, i rummet mittemellan då och sedan. Omsluta mig själv. Ett annat sätt att förhålla mig. Men allt är som det ska vara.

/ J

johannahedstrom.com

Tankar i advent

Jag tänker inte krympa och förminska mig själv. Det är inte ett alternativ. Det är mitt tema för 2019 att vara i min kraft och låta den lysa. Jag är kraft. Jag är kärlek. Jag är universum.

Allt jag möter är precis den hjälp jag behöver för att komma vidare och lyfta mig själv till nästa frekvens. Det är därför jag är här. Nu är det magkänslan som är min ledstjärna, min trygghet att luta mig emot, som tar hand om mig alltid, alltid.

Jag är så tacksam att jag kommit till just den här punkten i mitt liv. Allt är perfekt och precis som det ska vara. Allt jag behöver göra är att vara i min kraft. Det finns inget alternativ. ”Jag är här och mitt liv är bara mitt.”

Nu är det inte bara jag utan jorden som ska räddas. Det är hög tid för var och en av oss att kliva upp och göra det rätta. Jag behöver ingen annans godkännande. Jag bara gör det i tillit till att det bär, för det gör det. Det bara är så. Jag är älskad, mottagen, lysande, kraftfull. Jag är Johanna och jag lyser oavsett vad omvärlden tycker om det.

Det är min skyldighet att ta steget nu. Det är redan taget. Jag står här i min fulla kraft och lyser och älskar. Det är tid nu. Tid att rädda jorden och mänskligheten. Och det börjar med mig själv.

Allt gott / Johanna

________________

Låt dig inspireras till förändring, att ta steg och våga möta utmaningarna! Ge dig själv en julklapp! Läs mer om boken ”Vidare och igenom”, om Sanna som ställs inför det otänkbara, på min webbplats johannahedstrom.com.

Den redan existerande ordningen

Så märkligt allting är när verkligheten plötsligt förändras. Satt vid frukosten i morse och kände att det var som att veckodagarna, tidsindelningen, inte existerade längre. Det var bara en ny dag utan etikett. Det kändes lätt, öppet, befriande, lugnt.

Märker hur öppningar kommer till mig där jag inte hade förväntat mig dem. När jag släpper gamla föreställningar och behåller tilliten lämnar det plats för möjligheter jag inte hade kunnat räkna ut på egen hand. Det är som att jag lägger ner mina vapen, ger upp kampen och låter livet komma till mig. Jag låter helt enkelt bli att störa den redan existerande ordningen.

Allt gott / Johanna

Nya vyer

Det var med en kraftansträngning och fokus inställt på autopilot som jag tillslut bröt upp från den trygga bubblan jag har där hemma. Sista året har varit en inre process som behövt allt fokus och en trygg miljö att vistas i. En del av mig hade gärna stannat i min bubbla för alltid. Men i längden kan sådan bubblor bli ens egen fiende. De tenderar att krympa för att tillslut bli outhärdligt trånga. Det var dags för mig att bryta mig ut, byta utsikt för ett par dagar och pröva mina vingar. Insåg att enda sättet att komma loss var att stänga av alla tankar och programmera mig till handling, vilka oöverstigliga hinder som än tycktes komma i min väg, för jag vet ju att 99 procent av dem bara sitter i mitt huvud, livrädda för förändring.

Första kvällen var svårast. Det var en chock att komma ut och se mig i det nya ljuset som hittade in i skrymslen och vrår jag inte velat se. Alla invanda, trygga rutiner var som bortblåsta. För några sekunder tycktes slutet nära och ett hopp om fortsättning långt borta. Men jag vet av erfarenhet att allt vänder och kan se väldigt annorlunda ut när jag byter perspektiv. Och i morse när jag vaknade var det verkligen en ny dag. Jag började anpassa mig och hitta nya rutiner utifrån rådande situation. Jag insåg att min utsikt över fjorden inte var helt fel och fåtöljen på mitt rum lämpade sig mycket väl för att ta fram datorn och sätta mig att skriva. Och vad gäller skrivandet så kom ny inspiration till mig tack vare att jag ruskats om lite.

Allt handlar om att gilla läget och jobba därifrån, i varje given situation. Det går alltid att jämföra mig med andra men jag har så mycket att vara tacksam för. Det finns ingen anledning sörja över det jag inte kan eftersom jag kan så otroligt mycket annat. Tacksamhetslistan är lång. Det vet jag ju. Jag behöver bara påminna mig om det emellanåt.

Så nu ska jag dra på mig baddräkten och i min egen takt bege mig till den vackra och rogivande spa-avdelningen, njuta av det salta vattnet och vyn över fjorden, genom de stora panoramafönstren.

Önskar dig en härlig dag med fokus på det ljusa och friska!
Allt gott / Johanna

Med hjälp av min bok

Nu är det en knapp vecka tills det är dags för mig att ta plats på Sund gård och Lustenrundan med min bok ”Vidare och igenom”. Det är snart ett år sedan jag skickade den till tryck första gången och jag inser nu att den är en vän jag kommer att leva med en lång tid framöver.

I mitt liv är förändring och utveckling centrala ord som kittlar mina sinnen med en slags skräckblandad förtjusning. Jag dras motvilligt men oundvikligen till det samtidigt som jag försöker skydda mig. Men förändring är vad livet går ut på. Att kämpa emot är egentligen bara ett sätt att göra saker svårare för oss och utsätta oss för onödig smärta. Vi behöver istället hitta vägar att bli vän med förändringen och tillåta den hjälpa oss att bli vår bästa version av oss själva.

När jag skrev ”Vidare och igenom” valde jag att följa förändringens röst. Visst, jag var livrädd emellanåt, men jag litade till känslan, skrev min berättelse och gav ut den, i grunden en enkel ekvation.

För mig är ”Vidare och igenom” inte bara en bok. Den är ett redskap. Med hjälp av min berättelse om Sanna, som möter en förvandlad verklighet bortom alla föreställningar, vill jag mötas i samtal om förändring – hur den påverkar oss, hur vi lever med den och framför allt hur den kan hjälpa oss. Därför ser jag fram emot nästa helg och många givande möten och samtal med hjälp av min bok – ”Vidare och igenom”.

Vi kanske ses!
/ Johanna

Läs mer om boken ”Vidare och igenom” på johannahedstrom.com

Nyttig till ingen nytta

Varmt. 30 grader ska det bli idag. Det bara fortsätter dag efter dag, efter dag. Inget jag kan göra åt temperaturen. Skulle lätt kunna få panik men vad är idén med det? Jag får helt enkelt sakta ner tempot och andas lugnt, bara vara, tills jag passerat igenom. För det kommer att vända. Det är bara en tidsfråga.

Tänker att det är så mycket nyttigt jag skulle kunna göra bara jag orkade, men vad är det som är så viktigt egentligen och så jätte nyttigt? Finns det något viktigare än att bara vara? Tala om för mig vad i så fall och gärna varför? Vet vi varför vi gör allt det vi gör? Vad är det vi vill uppnå egentligen? Ställer vi oss någon gång den frågan, på riktigt?

Tänk om värmen är universums sätt att tala om att nu är det dags att vara ’onyttig’. Tänk om vi är alldeles för nyttiga till ingen nytta och att vi istället skulle kunna uppskatta och njuta mer av livet om vi la vår nyttighet åt sidan? För visst handlar väl vårt nyttighetstänk i grunden om en enda sak – önskan att vara lycklig? Och tänk om det finns ett enklare sätt att uppnå lyckan?

Egentligen vet vi alla vad som ger oss sann lycka. Det är liksom bara för jobbigt att hoppa av den fart vi fått upp på nyttighetsvägen, den vi ärvt av generationer och som tenderar att gå på autopilot. För tänk om vi slår oss eller ännu värre, om vi upptäcker att allt vi gjort inte varit till nytta, att det varit förgäves. Nej, då kanske det är enklare att fortsätta hålla nyttighetsfasaden utåt. Det är ju bara att titta sig omkring på alla nyttiga människor. De ser så lyckliga ut, i alla fall på sociala medier. Vad skulle hända om någon avvek?

Det är i det här läget vi behöver universums hjälp att bryta trenden, som nu, genom sommarens långa och ihållande värmebölja. ”Sitt ner eller, ännu hellre, ligg ner”, säger universum obarmhärtigt. Det kan tyckas brutalt att utsätta oss för så långa och ihållande höga temperaturer men universum vill bara vårt bästa och gör vad som krävs för att få vår uppmärksamhet.

Livet vill oss väl. Allt vi behöver göra är att sitta ner och lyssna, bara vara, så vet vi instinktivt vilket vårt nästa steg är. Och en sak till – ingenting är förgäves. Vi går alla den väg vi behöver för att lära oss växa som människor, lära oss att knäcka koden till sann lycka. I samma stund du kommer till insikt inser du också att allt är glömt och förlåtet och att du räcker som du är.

Ta hand om dig / Johanna

johannahedstrom.com

Små portioner

Varma dagar som denna får jag ta saker i små portioner.

Efter frukosten tog jag en tur med moppen till ”havet”. Jag var alldeles ensam och hittade en liten klippa där jag kunde parkera med bara några steg ner till strandkanten för att doppa fötterna i det svalkande vattnet.

Stillheten och ensamheten är viktigt för mig. Tankarna behöver röra sig fritt i sitt eget tempo utan distraktioner. Människor bär på så olika energier och är jag inte vaksam kan oönskade sådana, i ett obevakat ögonblick, leta sig in innanför huden och störa mitt naturliga flöde. Numera har jag gett upp kampen om att anpassa mig till sociala mönster som inte är mina. Istället lutar jag mig tillbaka och följer min egen inre rörelse.

När solen fått värma mina ben och axlar sätter jag mig på moppen och flyger iväg med den svalkande vinden mot ansikte och bröst. Jag är fri och jag tar mig lätt fram.

Efter en skön middagslur smakade den tre dagar gamla körsbärspajen extra gott. Av ren lathet hade jag låtit kärnorna vara kvar i bären, vilket visade sig vara ett lyckokast då de förhöjde upplevelsen avsevärt med sin karaktäristiska smak av bittermandel. Jag var lycklig (även om jag fick spotta en hel del kärnor).

Vila på maten är en nödvändighet. Ändå var jag lika trött efter en halvtimme. Har varit van i mitt liv att tänka i stora projekt. Men nu, om jag ska få något uträttat, behöver jag verka mer i det lilla. Jag får tänka småskaligt. Ok. Det var en blomkruka i trädgården jag missade att vattna tidigare. Jag får ta den och orkar jag inte mer än så får jag vara nöjd med det, just då.

Men när jag sen kom in från trädgården igen, in i tvättstugan, kunde jag inte motstå bilden jag mötte. Jag fick syn på tvätten på tork. Slogs av de olika vackra mönstren och färgerna i linne- och bomullstygerna, ett fotoprojekt! Det blev några ”tvättbilder”. Svart, grått, mullvad och en mild nyans av grönt gav tillfredsställande njutning för ögat. Jag kunde känna mig riktigt nöjd med min arbetsinsats.

Det är i det lilla och enkla, de små tuggorna och portionerna, jag finner de stora nöjena. Och jag har det inom räckhåll, alltid.

Allt gott / Johanna

johannahedstrom.com

 

Nystart

Älskar morgontimmarna! Då har jag min nystart. Denna morgon vilar jag i känslan av att allt ordnar sig, att det inte finns något att oroa mig för. Jag är trygg. Sitter i underbara glasverandan med solen som flödar in över mina ben och fyller dem med kraft. Världen därute har inte riktigt vaknat än. Morgonen är tyst och stilla. Bara någon enstaka bil som passerar på gatan. Dörren står på glänt och jag kikar ut på min älskade lavendel på stentrappsteget. Vackrare än så blir det inte. På ett ögonblick befinner jag mig någonstans i södra Frankrike utan att det kostat minsta ansträngning. Precis så enkelt är livet, om jag tillåter det.

johannahedstrom.com