Öppnar dörren på glänt.
Ljuset bländar mig.
Vill ta emot det.
Tvekar. Rädd att det ska göra för ont.
Allt är glömt. Allt är förlåtet. Jag står smärtsamt fri.
Behöver vänja mig en stund, om jag vågar…
Har inget val om jag inte vill vända tillbaka till det tysta och undangömda.
Jag väljer att stanna.
Låter det som sker ske.
Kräver inget av mig själv annat än att bara finnas.
Skör, naken släpper jag in ljuset och låter det göra gott.
/ J
johannahedstrom.com
Follow
