Lär mig längs vägen

Förändringens tid pågår alltid. Den är oundviklig. Till och med i det till synes mest fastlåsta finns förändringen och arbetar för oss i det tysta. Jag har nog alltid känt den rörelsen, osynlig för andra kanske men högst påtaglig för mig. Varje dag är på ett lite nyare sätt, ett lite annat perspektiv.

Nattens drömmar för mig vidare och jag vaknar varje morgon som en ny människa. Jag förs framåt vare sig jag är medveten om det eller ej. Jag kan välja att kämpa emot och jag kan välja att följa med. Den stora skillnaden mellan de två alternativen är att det första är betydligt mer tröttande. En annan skillnad är att om jag väljer att färdas med kan jag vara med och påverka min resa. Jag kan göra val, medvetna val, vilken väg jag vill ta av alla som ligger öppna för mig. Jag väljer den ljusaste vägen av dem, den väg som tillåter mig att andas, som tillåter mig att vara JAG. Kan jag hantera den friheten? Det är kanske inte alltid det lättaste men alternativet är inte aktuellt. Jag behöver varken vara ”färdig” eller ”perfekt”. Jag lär mig längs vägen.

Allt gott / Johanna

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
7Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.