Som i en viskning

Vidöppna dörrar. En bris blåser rakt igenom rummen och sätter de ljusa, tunna bomullsgardinerna i rörelse. De dansar och jag dansar, inombords. Jag är öppen och tar emot ljuset och kraften. Kan inte låta bli att småle. Att det skulle ta sådan tid att upptäcka hur enkelt det egentligen är, bara genom en skiftning tanken. När jag lyckas hitta frekvensen, där jag ser enbart möjligheter, kommer allt det jag längtat efter till mig, lätt som i en viskning. För ibland är det bara en viskning som riskerar att slinka förbi oupptäckt. Den kräver min närvaro. Allt jag behöver göra är att hålla mig vaken.

/ Johanna

 

Dela inläggetShare on Facebook0Tweet about this on TwitterEmail this to someone

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *