Det handlar aldrig om slutprodukten

Det var aldrig resultatet som var det primära. Det var att jag faktiskt gjorde det, gjorde det jag trodde på, klev ut där ute och gjorde mig synlig. Jag gick till handling och genomförde hela resan. Jag gav mig själv den respekten för jag hade inget annat val. Visst hade jag förstås ett val. Det har vi alltid, men i mitt fall hade alternativet varit att svika mig själv och det hade jag inte kunnat leva med.

Många gånger har jag undrat varför jag utsätter mig för utmaningarna. Varför kan jag inte bara ge mig själv lite lugn och ro? Svaret är att jag vet att jag har så mycket mer att erbjuda, så mycket större potential. Vi har det alla. Men jag kan inte bara blunda för det. Visst, jag var rädd, till och med vettskrämd många gånger, och trodde att jag kanske var på väg att bli galen, men jag gjorde det ändå. Dörren tillbaka var redan stängd och jag hade slängt nyckeln. Det fanns inget att vända tillbaka till och någonstans trodde jag tillräckligt mycket på mig själv, övertygad om att jag hade så mycket att vinna. Och jag vann. Jag vann respekt, främst och viktgast min egen, men också från min omgivning, enbart genom att jag vågade.

Det är lätt att stirra sig blind på resultatet och tänka att det måste vara perfekt, men det kan inte vara annat än perfekt när vi är sanna mot oss själva. Min bok var min resa och precis den jag skulle göra. Nu kan jag fortsätta med resten av mitt liv, medveten om att jag kan hantera vad jag än möter. Jodå, jag kommer helt säkert att vara vettskrämd många gånger till, men jag vet att det kommer inte att hindra mig. Och vad gäller resan med min bok så har den bara börjat.

Vi ses vidare / Johanna

Läs mer om boken ”Vidare och igenom”

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
0Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *