Vara precis den jag är

Att ge ut min bok är sannerligen en förändringsprocess. Jag tvingas ställa alla mina rädslor mot väggen. Det finns ingen enkel väg förbi, men jag har velat det här så starkt och så länge att det bara varit att välja mellan möta rädslorna eller fortsätta kura i en begränsad värld. Jag kan säga att det sistnämnda inte är ett alternativ längre.

Min största utmaning på resan genom förändring är nog att lära mig lyssna till magkänslan och bortse från vad jag tror att omgivningen förväntar sig av mig. När jag kikar tillbaka i backspegeln inser jag hur mycket jag låtit andra styra över mina val. Jag inser också vilken enorm utmaning jag tar mig an för att ta mig ur dessa mönster. Vanans makt är stor.

En sak jag upptäckt är att egentid har blivit allt viktigare för mig. Jag behöver tiden och lugnet för att i min takt kunna lyssna in kroppens signaler och lära mig tolka dess språk. Det har varit ovant att börja ge mig själv det utrymmet, men i dagsläget är det helt nödvändigt. Rösterna från det förgångna försöker protestera. ”Kan du göra så, bara ha en massa tid med dig själv och vara så onyttig?” Men jag framhärdar att ”Ja, det kan jag”.

Min kropp är ett fantastiskt redskap på vägen till att bli en mer självständig och självtänkande individ. Den ”talar om” vad som gäller. Är jag på väg in på ett spår styrt av gamla konventioner så vägrar den bokstavligen att röra sig ett steg till. Den vill verkligen ha min uppmärksamhet och tala om vad som gäller. På så vis har jag inte något val.

Under hela mitt liv har jag lyckats kämpa emot impulserna av att vilja ge mer tid till mig själv. Jag har varit rädd för att ses som asocial, tråkig och kanske också har jag varit rädd att jag skulle missa något viktigt som andra fick ta del av. I det här samhället handlar det ju om att hänga med i tempot och göra de ”rätta” sakerna, men min kropp ställer inte längre upp på det. Den vill att jag gör det rätta för mig och inte vad några normer säger att jag ska göra. Det skulle kunna skrämma mig när min kropp vägrar lyda mig men jag har börjat förstå att den är en gåva. Jag tvingas att lyssna på den. Och när jag väl gör det så är det som att allt faller på plats både för min egen del och i mötet med omvärlden. Allt är som det ska vara och jag mår fantastiskt bra, om jag väljer att se det så.

Så, min bok håller mig levande och levande är det som jag trots allt föredrar att vara, vad det än kräver att jag möter för rädslor på vägen.

Allt gott / Johanna

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
0Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

2 svar på ”Vara precis den jag är”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.