
Obönhörligt börjar varje dag som ett nytt kapitel utan att fråga mig om lov. Gårdagens klokheter är som bortblåsta. Gårdagens framgångar är inget jag kan luta mig mot. Gårdagens insikter ligger i ett nytt ljus och tycks inte längre användbara denna morgon.
Jag har vuxit ännu ett stycke och ser på världen med annorlunda ögon. Men även om jag får börja med helt nya förutsättningar tar jag tacksamt emot de möjligheter som står till mitt förfogande för jag vet att de är oändliga, bara inte upptäckta av mig ännu.
Om och om igen tar jag varje morgon på mig en ny klädnad, ibland motvilligt tills jag inser att jag inte har något val. Det är det som kallas livet.
/ J