Det börjar med mig

Känner att jag är nära nu. Ett skifte. Och för att passera in i det nya behöver jag kunna släppa den kamp som pågår. Jag kan inte räkna ut allt i mitt huvud utan behöver lyssna till känslan och låta den leda.

Hur viktigt är det att ha ”rätt” och vinna den kortsiktiga striden? Nej, det är definitivt inte värt det och jag kan inte heller ändra på någon annan i tron att mitt liv ska fungera bättre då. Tvärtom behöver jag våga låta min nästa gå fri att göra sina egna val, precis som jag gör mina. Jag behöver inte någon annans godkännande och klartecken för att följa min väg. Jag är också fri att välja.

Det kan låta stort ”att följa min väg”, men för det mesta är det de små skiftningarna det handlar om, som att stolt sträcka på min kroppshållning, att våga säga nej när jag av gammal vana brukat säga ja, att kanske testa något nytt, som att cykla en annan väg hem från jobbet. Oftast är det de små sakerna som ger de största förändringarna.

Jag tror att vi människor kan leva tillsammans med våra olikheter och respektera varandra. Om jag beslutar mig för att följa min väg, som kanske tar en lite ny riktning, kan jag vara rädd för att ensamheten blir ett faktum. Men känslan i mig pockar på ett sätt jag inte kan bortse från. Jag måste våga ta risken och utforska möjligheten att leva som en fri individ, tillsammans med andra fria individer. Det är min tro att det är svaret på allt, ja, till och med på världsfreden. Det börjar med mig.

/ Johanna

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
0Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.