Rakt in i friheten

Insikten att världen ligger för mina fötter, att jag har alla möjligheter och att det nu är upp till mig, är stor och näst intill överväldigande.

Van att fokusera på överlevnad och att ständigt reda ut situationer, har jag aldrig riktigt unnat mig lyxen att tänka framåt, att verkligen bygga något för framtiden. Det är som att jag gått och väntat på en förändring utan att förstå att det var jag själv som har hade nyckeln. Men gradvis, genom åren har en vetskap ändå spirat, en vetskap att jag har makten att påverka mitt liv och kanske inte bara påverka utan till och med skapa.

Men det räcker inte bara med vissheten för att bryta år av vanor. Det krävs också ett oändligt tålamod. Jag upprepar mina mönster om och om igen, gör framsteg och upptäcker att jag faller tillbaka i gamla spår, för att ge upp för en stund och sen resa mig igen. Det kan bitvis kännas hopplöst, men dagen kommer då mitt tålamod ger utdelning och jag upptäcker jag att jag är där, att förändringen faktiskt skett och att vägen ligger öppen för mina fötter.

Förändringen har inte skett av en slump, av att jag råkade träffa på vissa människor eller att jag råkade få just det där jobbet. Nej, det är ett resultat av mina tankar, som jag gradvis förändrat. ”Man får vad man förtjänar”, finns det ett ordspråk som heter. Det kan låta hårt, men jag skulle vilja justera det till ”Jag får vad jag förväntar mig”. Förväntar jag mig att bli behandlad som mindre värd så är det också det jag får uppleva. Känner jag att jag förtjänar respekt så kommer den som ett brev på posten. Koden att knäcka är att veta mitt värde, då klarar jag att möta och hantera allt.

Vi alla förtjänar respekt, att bli sedda och älskade för dem vi är, men vi måste komma på det själva. Det finns ingen genväg. När jag väl insett hur min framgång står i direkt relation till min syn på mig själv, ja då är ingenting omöjligt. Vilken makt vi har, eller hur?! Men när den polletten trillar ner är det ändå inte en självklarhet att ta steget ut i friheten. Det finns inget ”så levde de lyckliga i alla sina dagar”, per automatik. Nej, van att leva under rädslans vingar kan min begränsade värld till och med kännas som en trygghet jag föredrar framför friheten, hur motsägelsefullt det än låter. Jag vet ju inte vad som väntar där ute. Kanske de skrattar åt mig och talar om att jag är galen som tar steget. Och det är möjligt att de gör, men jag har sett för mycket av min potential och storhet för att tillåta det vara ett hinder, tillåta att det ska hålla mig tillbaka. Det är försent. Hur rädd jag än är rör jag mig ändå framåt, rakt in i min frihet.

/ Johanna

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
0Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.