Det kallas tillit

Så stannade allt upp. Upptäckte plötsligt hur jag höll på att haka på stresståget. Nu för tiden upptäcker jag det i alla fall i tid. Kroppen är tydlig och det tackar jag för. Jag har alltid kroppen med mig, även om jag inte alltid ser det så. Som jag brukar säga så är det alltid en fråga om perspektiv och det är jag som väljer. Just nu väljer jag att möta en känsla av otålighet. Min kropp talar sitt tydliga språk. Var tvungen att kolla hur fullmånen låg till. Jo, i morgon är det dags. Det brukar aldrig slå fel. Det bästa jag kan göra är att bara rida igenom, med vetskapen att jag faktiskt kommer ut på andra sidan. Så är det alltid. Det kallas tillit med ett annat ord.

Allt gott / Johanna

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
0Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.