En oprövad väg

Ut i sårbarheten. Ändå trygg. Finns egentligen inget annat vettigt alternativ. Jag får ha tillit till att det ordnar sig på vägen. Det blir som det ska bli och jag hanterar det. Och det jag inte kan hantera, det får ordna sig ändå. Jag omdisponerar min tid, från att leva i det förgångna i jakten på framtiden, till att uppleva och vistas i nuet, det kraftfulla och smärtsamt levande nuet. Det nya läget är ovant, ibland nästan outhärdligt. Jag är ensam med mig själv och mina tankar, ensam med min kraft som jag tidigare försökt gömma och glömma.

Även om tillvaron känns ny, ovan och emellanåt skrämmande, så kan jag förstå vad det är som händer. Jag kan säga till mig själv att ta några djupa andetag, känna fötterna mot marken och färdas igenom rädslan, för det är helt enkelt den enda vägen – igenom. Dörren bakåt är stängd och inte ett alternativ. Den är historia, väl beprövad och har gjort sitt. Vägen framåt är egentligen det enda valet. Den är oprövad, ett oskrivet blad. Jag vet inte vad som väntar runt hörnet men känslan i magen manar mig vidare framåt. Jag väljer att lita till den och fortsätta min resa på okänd mark. / J

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
0Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.