På bästa sätt

DSC_0242_blogg4

Nu tar jag det hela vägen. Kan bara ha ansvar för mig själv. Kan inte jämföra mig med någon annan. Jag gör mitt jobb och är inte här för att bli populär. Jag är här för att göra det jag måste göra oavsett andras tyckande och gillande. Jag kan inte kräva av någon enda att den ska följa i mina spår. Jag kan inte tvinga någon att handla mot sin vilja och övertygelse. Vi måste alla göra den här resan var och en på sitt unika sätt, inklusive jag själv.

Kan inte vänta längre på klartecken från någon annan. Nu tar jag mitt ansvar. Visst, rädslan finns för att jag ska få gå ensam, men jag kan inte bortse från mig själv. Av vilken anledning skulle jag? Jag har ett ansvar. Jag är här för att bli den bästa versionen av mig, till min och andras nytta. Jag kan inte gömma mig bakom någon annan. Det kan vara så att våra vägar går parallellt en tid, kanske tom ett långt stycke, men det är inget jag kan utgå från. Det är i så fall en gåva att få ta emot att dela resan med någon annan.

Min nästa har rätt att gå sin väg och jag min. Kanske jag är rädd för att följa min väg för att jag ska bli lämnad vid vägkanten, men hur ska jag veta om jag inte prövar? Is i magen och tillit är mina verktyg, min hjälp att komma vidare. Jag vet av erfarenhet att när jag tar de svåra stegen och riskerar något, brukar det bli på bästa sätt.

/ Johanna

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
0Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.