Kräver ingen medalj

Ensam på min resa.
Ensam på min resa.

Nytt steg. Möter rädslan. Rör mig igenom. Går fri från distraktionerna. Rädslan gör mig levande. Jag vet att det är min chans att komma vidare och lämna det begränsande. Det är min chans, en öppning som jag fått, en dörr som plötsligt står på glänt. Jag släpper allt jag har för händerna och går vidare, igenom. Jag har mig själv och det räcker. Rädslan finns där men är inte längre ett hinder.

Jag kräver inte att någon följer mig. Det här är min resa. Även om jag går ensam så gör jag den oavsett. Vi är alla ensamma när vi tar våra steg, men jag vet att de som betyder något för mig finns där och väntar på andra sidan, när jag kommit igenom.

Det här är mitt val, för min skull. Kräver ingen medalj, heller inget diplom eller att någon ska förstå. Det är antagligen inte synligt för den oinvigde, men det räcker att jag vet.

/ Johanna

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
0Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.