En oförställd morgon

DSC_0122_blogg3

Morgon. Så befriande med ett, från gårdagen, stökigt köksbord, nyheterna på radion, full belysning och en hungrig man på väg till jobbet. Vart tog tystnaden och de stämningsfulla stearinljusen vägen? Jag vet inte, men jag vet att det är så skönt att låta saker få vara som de är, släppa kontrollen och se stunden. Så, jag tar tacksamt emot denna morgon som så oförställt uppenbarar sig framför mig och väljer att möta den utan förväntningar, utan att värdera. Nollställer mig och låter det som sker ske, som ett experiment. Vem vet, jag kanske upptäcker något nytt om mig själv och om livet.

Det är ofta förväntningarna som ställer till det för oss. Kan ibland känna en sån mättnad i alla tankar som mutar in och begränsar. Gamla mönster som mal om och om igen, gammal kontroll som en gång var ett skydd mot det som barnet inte kunde påverka. Idag kan jag påverka, förändra och välja bort det jag inte längre behöver, men vanans makt är stor och mitt arbete kan ibland tyckas kräva ett oändligt tålamod.

Även om mättnadskänslan inte är så trevlig att ha och göra med, så fyller den en funktion. Det är när den infinner sig som jag får en chans att utmana och komma vidare. Den är dörren till något annat, till något nytt. Den ger mig möjlighet att välja och släppa, om jag vill och vågar. Metoden är i grunden enkel. Det handlar om att möta känslan och bara iaktta den, utan att värdera, känna den, andas in den och passera igenom. Det är när jag försöker stoppa undan eller glömma som den kan växa till nästan oöverstigliga hinder. Tillslut blir det en vana att undvika och så småningom infinner sig mättnadskänslan. För att stå ut kan jag antingen jobba ännu hårdare på att glömma (någon kanske väljer en drog eller ett annat beroendebeteende) men jag kan också välja att möta känslan, för att komma igenom, vidare, till något som kanske är betydligt bättre. Känslan är ju på inget vis farlig. Den är bara väldigt obehaglig. Det kan jag hantera.

Så, denna morgon väljer jag att tacksamt ta emot det abrupta uppvaknandet, som hjälper mig att bryta vanans makt, ruska om mig och gå vidare med min dag och med livet.

/ Johanna

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
0Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.