Minnet av hans leende

DSC_0170_blogg

Jag såg på hans ögon att han redan hade lämnat oss. Han befann sig på en annan frekvens. Det var ett lugn och en frid. Han var klar nu och inte längre rädd. Såg hur han iakttog oss andra med ett milt ljus över ansiktet, som om han visste att han inte kunde göra mer. Nu var det upp till oss att se till att förvalta våra liv på bästa sätt. Han gav oss förtroendet. Jag såg honom i det ögonblicket, men jag tror inte de andra gjorde det. De var för upptagna av sina egna rädslor och jag klandrar dem inte. De har sina olika vägar att gå. Jag har min och jag tar med mig minnet av hans leende.  / J

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
0Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.