Som en klädnad till marken

DSC_0453_blogg

Det finns inga bekymmer, utom dem vi skapar själva i våra tankar.

Bekymren finns där som en gammal vana från en tid när vi tog dem på oss som ett skydd, när de vuxna hade makten och vi barn gjorde det bästa för att anpassa oss och vinna uppskattning. Kanske vi lärde oss att det var farligt att visa kärlek, att det var hotfullt, precis som de en gång lärde sig. De var våra förebilder och vi trodde på dem. Vi tog på oss deras bekymmer, tog dem med oss in i våra vuxna liv och gjorde dem till våra egna. De blev till en vana, ett tankemönster som vi lärde oss att leva med.

Som vuxen har jag inte längre någon nytta av min barndoms gamla bekymmer. Nu är det jag som väljer och jag kan välja att må bra. Jag kan bli min egen förälder som talar om för mig att jag är värdefull och förtjänar bara det bästa, förtjänar att känna mig älskad. Jag kan älska mig själv och ta kommandot över mitt liv. Jag har ju en fri vilja som jag kan använda mig av.

Den fria viljans största fiende är kanske just vanans makt. Det kan ibland kännas som en näst intill omöjlig uppgift att besegra vanan, men med hjälp av den fria viljan kan jag välja att aldrig ge upp och att steg för steg omprogrammera gamla tankemönster. Det går!

Så jag väljer att släppa mina bekymmer och låta dem falla som en klädnad till marken. Kliver ur och går vidare.

/ Johanna

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
0Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.