Håller elden levande

DSC_0118

Skriver på. Låter orden flöda. La just in en vedklabbe i spisen igen, för att hålla elden vid liv. La upp linsgrytan i matlådor, diskade ur gjutjärnsgrytan och ställde den på värmen från vedspisen så att den skulle torka.

Håller tankarna i rörelse så att de inte stannar upp i några ovidkommandeheter (finns det ett sånt ord?). Vill vara i rörelse. Passera igenom obehagskänslan, in i det nya och ovana. För vad finns det annars att återvänd till? Ska jag lägga mig på sängen och känna energilösheten och den gamla välbekanta handlingsförlamningen, känslan av hur allt som är bra tas ifrån mig. Nej, stopp där! Nu bryter vi mönster. Jag ger mig mitt värde. Ingen annan. Inget annat kan hindra mig. Jag tar kommandot. Och jag har ju allt jag behöver här och nu, så vad har jag att oroa mig för? Det är bara att möta känslan och stirra den i vitögat. Det är obekvämt, ja, så än sen. Bara att gå igenom. Andas och färdas framåt. Andas och färdas igenom och påminna mig om att jag är ok, alltid, alltid.

Kvällens första gäsp. Klockan är kvart i åtta. Försöker överlämna till omvärlden det som inte tillhör mig. Jag behöver inte bära andras öde. Jag ger min nästa förtroendet att ta hand om sig och sina beslut. Släpper kraven. Allt är gott. Allt är precis som det ska vara. Andas och hålla mig levande, trots obehaget som jag spontant bara skulle vilja smita undan, men nej, jag möter det. Stannar i känslan. Känner krypet och otåligheten i mina ben. Det gör inget. Det får vara där (blir nog ett yogapass strax). Allt är precis som det ska vara, vad som än händer.

Kram J

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
0Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

2 svar på ”Håller elden levande”

  1. Precis som jag känner det: vad har jag att gå tillbaka till? Jag vill gå framåt, gå igenom, komma igenom, vidare. Mot något nytt även om det känns ovant. /B

    1. Ja, det kanske bara är att kavla upp ärmarna och göra jobbet, se på rädslan och förstå att den inte är farlig bara väldigt obekväm. Vi har ju så mycket spännande att upptäcka på vår väg och rädslorna är ju något vi plockat på oss längs vägen, en illusion. Vi har ju friheten att välja vårt perspektiv på det vi möter, hur vi vill hantera situationer som uppstår, om vill se möjligheterna eller hindren. / Johanna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.