I skydd från snålblåsten

DSC_0118_blogg

Hemma i min skyddande bubbla. Idag var det tuffa energier där ute. Nu kryper jag in från snålblåsten, tänder ljus och tar en kopp rykande te. Precis det jag behöver.

Tätar läckage. Fyller på med ny frisk energi. Tillåter mig att vara i känslan utan att väja. Nu har jag min chans att gå igenom den och glida ut på andra sidan. Jag tar det i min takt utan press och gör det på mitt sätt.

Påminner mig om vad som är viktigt. I förmiddags hade jag en idé om vad som skulle göras när jag kom hem från jobbet, men nu väl hemma är läget ett helt annat. Mitt absolut viktigaste arbete är att fylla på och höja mina energier. Inget annat är viktigare, eftersom min energinivå är en förutsättning för allt annat jag tar mig för. För hur kan jag hjälpa världen om inte jag själv är med? Tror snarare att jag stjälper den om inte jag kan hjälpa från hjärtat. Då är det bättre att låta bli.

Tänker också på människor som kanske inte vill bli hjälpta eller kanske hjälpta utifrån offrets perspektiv, som kanske inte har för avsikt att lämna sin trygga och välbekanta offerroll, utan hellre skyller på omständigheterna, som vill att vi flyttar världen åt dem för att de ska må bra. Jag vet, för jag har själv varit där. Men frågan är om vi hjälper dem genom att låta dem diktera förutsättningarna eller om det är bättre att vi sätter våra gränser och låter dem ta sina steg i sin takt, att vi snarare går före och visar på en möjlig väg?

Världen är inte alltid vad sen ser ut att vara. Så när du inte ser klart. Lyssna till din magkänsla, din intuition, och följ den.

Allt gott / Johanna

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
0Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.