Mitt universum

DSC_0146_blogg

Ser på människorna som passerar på gatan. Tänker att det är lika många universum som människor. Var och en ser på världen genom sitt eget fönster och lägger fokus på det den tycker är viktigast just där och då. De ser på mig som en i mängden och jag ser på dem som förbipasserande som snart är borta.

Några av dem dröjer sig kvar som en minnesbild, som kanske kommer tillbaka till mig långt senare. Något fick mig att lägga märke till dem speciellt. Tonårsdottern som ivrigt gestikulerande förklarade något för sin mamma. Var hon arg eller bara ivrig? Jag kunde inte höra deras konversation genom fönstret på caféet där jag just svalde de sista dropparna av mitt the. Killen i raggarbilen tog kanske sin 6:e tur runt kvarteret. Stolt visade han upp sitt glänsande fordon. Hur såg hans vardag ut när han inte körde sin runda runt torget? Vilket arbete gick han till? Jag noterade den unga mamman med en tatuering runt ögat och mannen som stod och väntade i gathörnet. Vem/vad väntade han på? Otåligt tittade än åt det ena hållet och än åt det andra. Många människor, många liv. Jag är en av dem alla.

Väl ute på gatan får jag, framför min fötter, syn på ett vissnat löv som balanserar på gallret till ett brunnslock. Kan inte låta bli att plocka fram kameran. Det är mitt universum, där och då.

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
4Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.