Följeslagare

DSC_1165_blogg

Intar dagen. Återför kraften till mig själv. Vet att det finns inget, absolut inget, att oroa mig för. Oron är något jag konstruerat i min fantasi. Så jag släpper den. Tomt och ovant, ja. Vi har ju varit tajta följeslagare genom livet, min oro och jag. Som ett beroende. I symbios.

Istället för tomheten tänder jag ett ljus, låter det lysa, värma och göra gott. Påminner mig om att jag är älskad och definitivt inte ensam.

Återtar min kraft.

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
3Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.