Anar konturerna

Anar konturerna
Anar konturerna

Fredag eftermiddag. Himlen öppnade sig just. Och jag som trodde att det var solsken ute. Märklig känsla. Skriver för att samla ihop mig. Nya möten med mina nära. Helande möten. Antar att allt är som det ska vara. Självklart är det. Alla dessa nya steg. Mål som faktiskt uppnås. Det tomrum som då kan uppstå. ”Hur går jag vidare nu?” Angenämt problem, skulle någon kalla det. Får väl lära mig att vara i tomrummet och leva med det en stund. Big deal. I tomrummen skapas möjligheterna. Våga var där en stund och stora saker händer. Sitter så djupt att jag måste vara produktiv, helst göra något som är synligt för omvärlden. Varför inte vara nöjd med att bara vara emellanåt. Alla dessa krav och värderingar. Tror att jag blir galen. Något måste ut ur mig. Kryper i benen. Vill uttrycka mig. Alla människor på flykt. De har fått nog. De vill förändra. Tror på något bättre. Befinner vi oss i ”The shift” nu, den stora förändring där det verkligen krävs av oss att vi håller huvudet kallt och passerar igenom den trånga passagen, ut i friheten. Hålla huvudet kallt. Vi är så nära nu. Ser ljuset och anar konturerna. Det är inte läge att låta rädslan ta över. Huvudet kallt. Stanna i kärleken. Se varje individ som den fantastiska varelse den är, inklusive jag själv. Jag är inget undantag. Du är inget undantag, från alla andra människor på vår planet. Jag kom hit för att uttrycka mig, blomma ut, leva, vara klar och tydlig. Så här är jag. Jag tar steget, andas och gör ”the shift”, ut i ljuset och friheten. Vi ses där ute!

/ Johanna

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
0Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.