Vanans makt

Favoritskrivarställe
Favoritskrivarstället

Min sista dag här på Ramnäs. Självklart hittade jag min favoritplats nere vid vattnet igen. I morgon åker jag hem. Det är med blandade känslor jag lämnar den här underbara platsen där jag de här dagarna omslutits av varats trygga famn. Där hemma väntar alla välbekanta mönster och vanans makt. Mönster kanske inte är något fel i sig, men de råkar vara mönster och mönster har en förmåga att skapa fållor där vi tillåter oss att vallas omkring och slutar tänka som enskilda individer, vilket kan vara mycket skrämmande.

Ja, fantastiska steg har tagits de här dagarna, men är jag mogen att möta vardagen med dess mönster? Måste jag möta den, är kanske en relevant fråga? Nej, jag måste självklart ingenting, men jag kanske vill möta vardagen, för att den är den perfekta övningen för mitt växande, en övning i att ställa mig över rädslor som begränsar. Mönster och vanor är ju något jag själv skapar i mina tankar som ett skydd mot det okända. De är inget yttre hot även om det ibland kan tyckas så. Det yttre är bara en spegelbild av det som pågår inom mig och det är jag som väljer hur jag vill läsa av och hantera det jag möter.

Nej jag kommer inte att åka hem och undergivet inordna mig i ledet. Det ligger inte för mig. Jag vet att jag kommer att göra det som krävs för mitt eget och därmed för andras växande, och det är definitivt inte att förminska mig själv. Jag är redo.

/ Johanna

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
0Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.