Vi är så mycket mer

Bara för min skull. Bara för mig. Skriva utan att värdera. Öppna portarna och släppa fram det som vill komma ut, även om det känns ovant. Det är så jag behöver vara. Det är så jag behöver skriva, skriva utan att sätta etiketten rätt eller fel.

Tänk, att det är så djupt rotat beteendet att tillfredsställa min omgivning och invänta andras reaktioner, låta andra styra vilket som blir mitt nästa steg, att hela tiden ha beredskapen och gissa vad andra kan tänkas behöva. Det är en djupt rotad reflex som nötts in genom många år. Nu när jag tar steg framåt blir den än tydligare. Jag ser hur jag har betett mig och får en djupare förståelse för de val jag gjort. Jag  rör mig framåt och förlåter mig själv för hur det en gång varit. Jag ser på mig med kärlek och hur modig jag är i mitt växande. Jag vet det. Där ligger mitt fokus och inte på mina brister, eftersom det inte heller är några brister och aldrig varit. Jag har ju gjort så gott jag kunnat utifrån omständigheterna och skyddat mig på det sätt som var nödvändigt en gång. Nu är förutsättningarna annorlunda. Det är dags att fullt ut släppa det som varit och istället ta in det nya, släppa in frisk energi och byta ut det som nu gjort sitt och inte längre är till någon nytta.

Så jag släpper in ljuset och låter kraften stiga upp till ytan och bli synlig, verka på ett sätt så att den sträcker sig långt utanför mig till världen där ute, där den kan göra gott, sprida glädje och visa på att det är ok för andra att göra samma sak. Vi är inte våra begränsningar. Vi är så mycket mer. Det är den vägen jag vill utforska.

Så jag stänger ytterligare en dörr bakom mig och väljer att se framåt, se alla de möjligheter som väntar där ute.

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
0Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.