”Varats olidliga lätthet”

Är det någon som kommer ihåg den filmen? Det var främst titeln och hur hon körde in i ljuset som bet sig fast i mitt minne.

”Varats olidliga lätthet…” Där befinner jag mig just nu. Jag väljer min sinnesstämning, det är jag smärtsamt medveten om. Låter enkelt, men vanans makt är stor. Det ligger nära till hands att välja den enkla vägen och krypa in i mitt skydd igen, trots allt en slags trygghet. Men i en håla, gömd från omvärlden, blir det i längden ganska tråkigt. Efter år av förhoppningar om att något ska hända, att jag kanske blir upptäckt och räddad är varat till sist ett mycket mer lockande alternativ.

Jag är mitt uppe i mitt nya liv. Allt är bra. Bara att vänja mig. Hur gör jag då, rent konkret? Har egentligen inga svar. Jag prövar mig fram. När ilskan och frustrationen över det tidigare låsta läget blossar upp, väljer jag att vänta ut den känslan tills den är klar, utan att skynda iväg och börja be om ursäkt eller klämma fram och prestera lösningar. När det väl är klart så är det klart. Våga invänta, blev min lösning. Och nu, i det här läget, är det så tydligt att jag väljer min sinnesstämning. Är fortfarande nybörjare på att må bra. Lättheten är ibland olidlig. Så är det, men den skyddande världen blev för mig i längden allt för tråkig. Istället övervägde möjligheterna och valet blev enkelt.

Så här är jag nu. Mitt val, mitt i den ”olidliga lättheten”, i ljuset, i kraften, i kärleken, i mig. Jag är nybörjare och jag vet att om jag står kvar blir ”varat” med tiden det självklara valet och den nya tryggheten. Förändringen är oundviklig och nödvändig, en resa jag inte vill stå vid sidan av och bara betrakta. Klart att jag vill vara med. Visst är det spännande!

/ Johanna

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
0Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.