Osynligt inbäddad

Skärpan skär fram, inifrån och upp ur hennes diffusa skepnad, klär av den gamla, luddiga kostymen och låter den falla till marken. Fram träder en knivskarp figur, som alltid funnits där, men som varit osynligt inbäddad i glömska. Klarheten och skärpan ter sig näst intill outhärdlig i det nakna ljuset, men hon står kvar och inväntar nästa steg. Det är skrämmande och samtidigt lockande. Även om hon är på okänd mark vet hon att hon har allt att vinna. Hon fortsätter framåt. Inga ursäkter. Inga förklaringar. Det behövs inte. Hon gör det hon måste göra. Hon går tyst framåt och iakttar omgivningen med tillförsikt, förlåten allt som varit och börjar sitt nya liv på oskrivet blad.

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
0Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.