Ett minne blott

Det här var nytt. En upptäcktsresa.
   ”Nu är jag igång”, tänkte hon.
En spirande känsla spred sig från maggropen, fyllde magen och bröstet för att slutligen nå ansiktet och läpparna, som bara inte kunde stå emot den våg av glädje och värme som vällde fram, utan sprack ut i ett stort, befriande leende.
   ”Det här var mycket lättare än jag trodde”.
Det var faktiskt hon som bestämde nu. Vart tog offret vägen, hennes följeslagare genom alla år? Offret var nu ett minne blott som gjort sin insats, som varit en beskyddare i svåra tider och som hon inte längre behövde. Hennes kompanjon var borta. Borta.

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
0Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.